Välkommen till
Västsvenska författarsällskapet
"Sveriges äldsta författarsällskap"
för gemenskap kring det skrivna ordet i västra Sverige
Vi har ett nära samarbete med SV Göteborg och SV-regionen i Uddevalla.
Aktiviteter från 2013
En fest i färg och poesi…
-Västsvenska Författarsällskapets sista aktivitet 2013.
Söndagen den 8:e december blev en alldeles speciell dag, som ännu en vecka senare, skimrar i tanken. Palettens alla lysande färgskalor glittrade i takt med alla glada och engagerade målare från SV-Floda och SV-Göteborg. Trettio konstnärer i tjänst hos skrivandets eller målandets gud hade, i värsta snöovädret, mött upp på Redbergsskolan mitt i Göteborg. Högt under takåsen på den gamla skolan blev det en härlig blandning av personer, tavlor och dikter.
Efter lunchen, som bestod av endera räk- eller kyckligsallad, började workshopen. Alla blev inbjudna att skriva poesi till tavlorna. Alla tekniker var välkomna, dock fick man inte recensera eller kritisera. Här skulle det poetiska innehållet lyftas. När poesin till de numrerade tavlorna sedan skulle redovisas hade väldigt många tavlor fått en poetisk undertext. Många har kompletterats i efterhand och om allt går som det är tänkt kommer vi att presentera bild och poesi i ett litet häfte till minne av denna vresiga men färgglada vintersöndag.
Tänk, vilken lycka att få avsluta ett innehållsrikt verksamhetsår på ett så levande och varmt sätt. Hoppas att nästa år också blir ett år fyllt av böcker, bilder, färger, former, upplevelser och andra spännande kulturinslag.
Tankar kring ”Poesi & Tavlor”
Ingegerd Granat
Intryck från skrivarhelgen
Knistad Herrgård där VFS tillbringade en givande skrivarhelg
30 november - 1 december 2013.
Så här års vimlar det av julfester och julmarknader, men en skrivarhelg i månadsskiftet november - december på en gammal västgötaherrgård i Skövdetrakten - jo, det var förstås något utöver det vanliga!
VFS och Studieförbundet Vuxenskolan var arrangörer.
Herrgården Knistad
På Billingen hade ett tunt lager med snö lagt sig, så landskapet såg ut som ett julkort, men när vi nådde Knistad var det gröna golfbanor, som slöt sig runt byggnaderna.
Inne var det juldekorationer och levande ljus överallt. Det rådde en förväntansfull Fanny-och-Alexanderstämning. Lunchen, som stod först på programmet, serverades i en vacker, inbyggd veranda. Utanför stod en häst med släde i naturlig storlek.
Inger Widhja berättar
Vi - sammanlagt 13 personer - slog oss ner runt ett konferensbord och Ingegerd Granat hälsade oss välkomna och så var det dags för Inger Widhja att berätta om vardagsliv i Västergötland, om traditioner och folktro, om lokala sägner och skrönor. En hel del var självupplevt, eftersom Inger hade vuxit upp i trakterna. I rollen som museipedagog hade hon förklaringar till mycket av det som kunde verka egendomligt. Hon drog paralleller till Tomten och skomakaren, då hon berättare om pigan som ville ha en tomte till hjälp för att orka med alla tunga vardagssysslor. Det fick hon och hade god hjälp ända till jul, då hon på tomtens begäran sydde en klänning till honom. Nöjd synade han sig själv och bestämde sig för att han nu var så fin, att han inte längre kunde arbeta med mjölkning, mockning och annat vardagsjobb. Sens moral: ge inte tjänstefolket mer än vad de skäligen kunde begära i lön, för då slutar de att arbeta. Skillnaden i levnadsvillkor mellan slättbönder och skogsbönder var också något vi fick försöka fundera ut.
Kaffedags
Det var inte en minut för tankarna att irra omkring och plötsligt var det kaffedags. Ny sal med annorlunda inredning. I ett avgränsande rum syntes jakttroféer. Ett älghuvud på väggen såg ner på oss och en uppstoppad räv på golvet vid skönaste fåtöljen tittade granskande på oss. En grupp, som höll på att ta jägarexamen hade också kursdagar på Knistad parallellt med oss.
Fria skrivaraktiviteter
Så följde fria skrivaraktiviteter. Ingegerd försåg oss med "igångsättningslappar" med en enda fras eller mening. Några satt kvar i den stora salen och skrev. Andra tog först en promenad eller en sovstund för att fokusera på ämnet innan tankarna kom på pränt.
Middag med hyllning
Då var det dags för middag vid 19-tiden. En extra upplevelse blev det, då mannen, som underhöll på dragspel, fick veta att Gerd Granung fyllde år. Också jägareleverna och personalen mobiliserades till en stark och välljudande hyllningskör för födelsedagsfiraren.
Uppläsningsdags
Efter en helt fantastisk middag, då de flesta valde att lägga till vin till hjortsteken, trodde inte Ingegerd att vi skulle orka redogöra för våra skrivna alster, utan föreslog att vi skulle ta uppläsningarna på söndagsförmiddagen i stället. Men skrivande personer vill förstås redovisa för ett lyssnande auditorium och ingen ville skjuta upp något till morgondagen. Inte heller jag, som ändå fått ämnet "- Nu smiter jag
I denna sagolika miljö inspirerades deltagarna så mycket att de inte kunde vänta med att läsa upp sina alster utan läste dem högt för varandra efter den festliga middagen i herrgårdsmiljö.
Advent med musik och dikt
Eftersom det var Första Advent på söndagen, inleddes dagen med inspirerande adventsmusik, framförd på altblockflöjt av Christin Granat och så stämde vi alla in i körsång. Lasse Granat läste en dikt om adventsljusen, och så blev det en ny skrivövning, en s.k. dragspelsövning. En tankeväckande mening var skulle vi skriva. Alla kloka meningar hängde förstås inte ihop, eftersom ingen visste vad föregående person hade skrivit. På något sätt lät det ändå som en "höga-visa" , då Lasse med sin förtroendeingivande basröst läste upp resultatet.
Louise och Charlotte
Söndagens föredragshållare, författaren Louise Brodin, hade Flickskolan och Charlotte von Schéele på agendan. Så många starka kvinnor det trots allt hade funnits genom tiderna! Åtminstone kvinnor från de högre samhällsklasserna hade en hel del kunskaper. Alla nöjde sig inte med att lära sig sköta ett hushåll eller tala ett främmande språk, nej många var också samhällsintresserade och intresserade av naturvetenskap. Redan 1787 fanns en "Societetsskola", som utbildade kvinnliga guvernanter.
1844 tillkom "Normalskola för fruntimmer", som efter genomgången utbildning gav s.k. normalskolekompetens. Det var en föregångare till den sjuåriga flickskolan. Louise hade själv gått på flickskola. Hon jämförde den lugna studietakt som flickorna haft, då de efter fem av du sju åren kunde gå över till gymnasium med den kortare studietid pojkarna, som kommit över från realskolan, hade haft.
Louise koncentrerade sitt föredrag till Göteborg. Flickskolan Nya Elementar, som numera är Tyska skolan, var en flickskola med många färgstarka lärarinnor genom åren. Carl Larsson skulle bidra till utsmyckningen med en målning, men målade hela trapphuset - en sevärdhet man inte får missa!
Musik och blommor
Charlotte von Schéele (1840 - 1929) var musiklärare på flera av Göteborgs flickskolor, älskad av musikbegåvade, men avskydd av andra, som ansåg att hon var för krävande. Att pressa växter ingick förstås i botanikundervisningen på flickskolorna. Charlotte var mycket intresserad av växter och målade av dem, innan de hade hunnit bli torkade och uppsatta i ett herbarium. Än i dag kan man då och då se utställningar med hennes perfekt tecknade växter.
Någon särskilt hög lön som musiklärare hade Charlotte von Schéele inte, men ändå kunde hon donera en stor summa pengar till musikundervisningen i Göteborg.
Gemensamt för lördagens och söndagens föreläsare var att båda hade berättandet som främsta pedagogiska metod. Man lyssnade verkligen!
Tiden går fort när man har roligt!
Efter lunchen var det dags att åka hem med många fina minnen och mycket tacksamhet mot Ingegerd med familj, som så bra hade planerat den här helgen. Det gav mersmak!
2013-12-02
Siv Burell , en av deltagarna.
Denna skrivarhelg arrangerades av Studieförbundet Vuxenskolan
Bokdagar i Dalsland...
Efter mycket planerande och ringande blev vi nio personer som åkte för att deltaga i den dalsländska litteraturupplevelsen, Bokdagar i Dalsland. Resan började på morgonen den tredje augusti, en varm och solig sensommardag där solens strålar visade vägen genom vacker natur längs hela vägen mot Åmål.
Västsvenska författarsällskapets medlemskort visas upp på Dalslands bokdagar, i bakgrunden den gamla avkristnade kyrkan där man samlades för att höra författare som Göran Hägg, Susanna Alakoski, Björn Hellberg med flera
Väl framme vid den avkristnade gamla kyrkan i Åmål möts vi av Maria Hultberg från SV- i Västra Götalandsregionen som presenterar oss för den Västra avdelningen som har ett reklambord på området. Dessutom gjorde en av våra egna medlemmar, Charlotte Wikhall, reklam för sina spännande böcker i en mycket personlig och vacker kiosk. Det blev ett extra bra inslag i utflykten. Kaffeservering, bokloppisar, barnbokdagar, museum, restauranger och biljettförsäljning till arrangemangen i den gamla kyrkan fördelar sig över den gamla kyrkogården. Vilka minnen vilar under marken här? Det är lätt att tankarna svävar ut på fantasins vingar.
Promenad genom Åmål
En lugn promenad genom Åmåls gator leder oss fram till ett fantastiskt matställe i de gamla, vackra husen. Alla fick den mat de önskade och betalade för och det ”kostade inte skjortan” för någon. Under tiden vi åt öppnade himlen sina skyar för regn och åskmuller med blixtar.
Göran Hägg trollbinder
Vi promenerar tillbaka i ett stilla duggregn till den gamla kyrkan där Göran Hägg skall berätta om sin bok om Italien och italienarna. Det blixtrar och dundrar fortfarande utanför men Göran Hägg trollbinder alla med sin aldrig sinande berättarglädje. ”Vilken lirare” kommenterar mannen som suttit framför mig när vi är på väg ut. Vad sa han då? Jo, han berättade bland annat att italiernarna har fyra stora religioner, maten, fotbollen, religionen och mamma. Inte minst ”mamma” har en egen ställning i Italien. Vilka övriga författare har då besökt dessa bokdagar? Jo, det är en spännande och intressant skara där jag bland annat kan nämna Susanna Alakoski, Nils Uddenberg, Karin Alvtegen, Björn Hellberg och Johanne Hildebrandt för att nämna några. Hur lyckas dessa engagerade ”eldsjälar” få så många etablerade författare till dessa ”bokdagar”? Är det engagemanget som är svaret? Kanske handlar det om pengar och ekonomiskt stöd också. Man förstår i alla fall att det ligger mycket arbete bakom detta evenemang som pågått i så många år.
Retur på vackra dalslandsvägar
Efter den litterära festen i Åmål åker vi på vackra dalslandsvägar till Steneby och Baldersnäs. En härlig promenad i parken på detta ”smultronställe” avslutades med en gemensam fikapaus. I glädje och glatt samtal avslutade vi vårt uppdrag för Västsvenska Författarsällskapet. Vi känner oss också förvissade om att Studieförbundet Vuxenskolan fortsatt kommer att vilja samarbeta med oss, både i avdelningar, Göteborg och Väst, och i den regionala enheten. Jag skulle vilja säga att de håller oss i sina händer...
Ingegerd Granat
Den här resan kan jag inte göra om
Jag vill minnas den och alla som var med på den. Den här resan kan jag inte göra igen, men jag kan besöka platserna om och om igen i tanken. Vissa av dem kommer jag säkert att återvända till någon gång i framtiden och då kommer jag att minnas denna resa. Den här resan vill jag inte glömma.
Några av oss väntar tålmodigt vid överenskommen plats. Andra unnar sig en fika i väntan. Tiden är relativ. Vi kan inte åka förrän alla inklusive bilarna är på plats. Totalt blir vi 17 personer, som ger oss ut på en helgresa till Skåne.
Förväntansfulla, kaffesugna, nyfikna på varandra. Jaså, du vill ha en glass? Vi åker vidare, när alla sitter i bilarna.
Det skulle vara gott med kaffe och en smörgås. Matsäcken ligger där i väskan och väntar. Men inte kan jag plocka fram det i bilen. Jag väntar på lämpligt tillfälle. Så mycket att se längs vägen. Ska jag våga prata med mina reskamrater? Ja, inte kan jag bara sitta tyst. Börjar bli hungrig…
Programmet för resan är flexibelt, så en liten ändring här och där gör att vi hinner med allt i lugn och ro. Vi är många som kan hjälpa till med att hitta rätt väg. Vi längst bak nöjer oss med att vi också kommer dit vi ska.
Först besöker vi Birgit Nilssons gård på Bjärehalvön
Kliver in till dukat bord med kaffe, te och fantastiskt goda smörgåsar!
Vi delas in för guidningen i Birgit Nilssons hus och hinner bekanta oss med utställningen, där var och en lyssnar på det som faller en i smaken; Birgit Nilssons vackra stämma i någon av alla de operor hon sjungit eller intressanta berättelser om hennes liv och karriär. Tänk, jag har tassat i strumplästen i det hus, som Birgit Nilsson växte upp i och drog sig tillbaka till, när hon inte uppträdde.
Utanför hennes hus, lutade mot det, som en gång varit stall eller lagård, står ett par styltor. Inte ens med dem hade vi kunnat nå de höjder, eller toner som Birgit behärskade. Jag vet att hon mjölkade korna innan hon begav sig iväg, för att sjunga, men behärskade hon styltorna? Nej, vi hinner inte prova styltorna, resan går vidare.
En värdig avslutning blir en samling vid Birgit Nilssons grav. Vi lämnar en blomma och Eva sjunger, för att hedra Birgit. Ett och annat öga blir fuktigt. Tänk om Birgit visste, att Eva sjunger sången för allra första gången och så vackert, speciellt för henne!
Helsingborg nästa
Resan går vidare till kallbadhuset i Helsingborg, som numera är välbesökta Pålsjö Mat & Bar. Där serveras Fish and chips med dragon-creme och dryck efter behag. I någon portion glömdes fisken, men det rättades snabbt till. En promenad på stranden och bryggan låter maten smälta.
Kolla in bågen. Det är viktigt att se bra ut.
Kan ju undra om vi hade fått plats i en sådan där liten mini?
Resan går vidare, när vi alla sitter i rätt bilar.
Sveriges minsta museum
På tal om mini, så blir det dags att besöka Sveriges minsta museum, tillägnat Amelie Posse.
Där kryllar det av tur. Verkar som om vartannat grässtrå är en fyrklöver.
Och kärleken fyller hela Slottsbacken och stranden. Här kommer det lyckliga paret, vi hurrar för deras lycka och lämnar dem med sina gäster.
Landskrona. Vi måste ju se gatan och huset, där Selma Lagerlöf en gång satt och skrev. Det blir ett snabbt stopp och endast paparazzifotograferna får lov att lämna bilarna. Nu ska det hittas en affär, där det kan handlas på rekordtid. Det blev rekord, på ett eller annat sätt. Återigen: vi kan inte åka förrän alla är med.
Vi kan inte åka vidare, förrän alla har handlat klart. Vi var inte helt ensamma i affären.
Till Frostavallen
Nu blir det sightseeing. Det visar sig att karta och vägbeskrivning inte är riktigt uppdaterade, men som väl är fungerar modern kommunikation, så vi kan per telefon få guidning till Frostavallen, där vi ska tillbringa kvällen och natten.
Dags för grillning på Frostavallen
Det bäddas och dukas och hackas och grillas. Till slut sitter vi alla vid långbordet och avnjuter den middag vi komponerat tillsammans eller var för sig. Det sjungs och lyssnas, det läses och lyssnas, det pratas och skrattas.
Och swisch – så är det mesta undanstökat och vi går och knyter oss.
Ja, må hon leva! Ja, må hon leva! Bibban fyller år och gratuleras i samband med frukosten. Det blir en dag, då en och annan mor kanske får gratulationer från sina barn. Och det är Bibbans födelsedag!
Till Ven
Till slut är vi redo för avfärd. Nu ska vi till färjeläget i Landskrona. Där ligger ostindiefararen Götheborg vid kaj, men den får vi bara se på behörigt avstånd. Vi tar en annan båt till Ven. Nu ska vi hålla reda på våra biljetter var och en.
Traktorsläp är bokat för oss, så vi blir aningen förvånade, när vi inser att man faktiskt får lov att färdas med bil på ön också. Men så många gula cyklar finner man nog ingen annanstans.
Vi får besöka Tycho Brahe och föreställa oss hur han tittade på stjärnor för länge sedan. Hans slott finns inte längre, men bilder och böcker ligger till grund för de modeller, som visas i kyrkan, som inte längre är en kyrka utan rymmer kunskap och forskning från svunna tider.
Precis utanför kliver en ung man ner från ett par styltor.
Såsom Birgit Nilsson i opera, strävade även Tycho Brahe mot höga höjder, avlägsna planeter.
Men Tycho Brahe var också han jordnära. I sin trädgård odlade han allehanda örter, som skulle användas som botemedel.
Även öbor måste äta, så också vi. Ett långt bord är dukat för oss. Vi kan inte äta förrän alla sitter till bords.
Hela sällskapet låter maten tysta mun. Det var så tyst att det märktes.
När vi har fått mat i magen och lyssnat till en överraskande Noaks Ark, står tiden still – eller – luft smyger sig in i programmet. Det är då vi träffar Skorpan, blomstercaféets ”tiggarkatt”. Eftersom vi inte åt några räkmackor, fick den nöja sig med lite kel.
Nu kan var och en i egen takt smälta och ta till sig det som berörde ur Tycho Brahes historia.
Slottet, där han bodde, finns inte längre, men hålan, där hans tjänstefolk huserade, finns kvar.
Det regnar på oss.
Slutligen tar vi oss med traktorsläp till färjeläget igen. Vi har gott om tid och hinner inhämta information om Ven, som får oss att vilja stanna kvar eller komma tillbaka en annan gång.
Jag kan göra resan igen. Jag är välkommen tillbaka.
Vi har lång väg hem, men med trevligt sällskap, blir det aldrig långtråkigt. Finns ju så mycket annat att prata om än allt vi har sett och upplevt tillsammans.
God mat i Örkeljunga, sedan är det dags för avsked. Bilarna styr hemåt med var och en av resenärerna. Den här resan vill jag inte ha ogjord!
Tack!
Vibeke Rasmussen 16/6 2013
Skrivsugna på Botaniska
Vi var en trevlig skara skrivsugna som möttes upp på Botaniskaträdgården söndagen den 12 Maj. Vädret var på sin soliga sida och grönskan ännu ljusgrön och skir.
Jag höll i en skrivövning om temat färg, där vi var och en skrev vad färgen väcker för tankar hos oss. Efteråt läste vi upp våra alster, det blev många intressanta texter som var givande att få höra. Så jag hoppats att ni som var med sparar dem.
Ni som missade detta tillfälle får en ny chans söndagen den 16/6 kl. 1300 innanför ingången till Botaniska (vid träffpunkten).
Väl mött då!
Hälsar
Inger Stockman
I sista minuten...
Lasse Granat, Birgitta Fors, Inger Stockman, Vibeke Carlander, Birgitta Gundber och Christin Granat i spänd väntan inför kvällens föreställning på Stadsteatern
Fredagen den 19:e april samlades nio teaterintresserade under ledning av VFS:s teaterombud Vibeke Carlander för att uppleva Carin Mannheimers pjäs ”I sista minuten”. Det kommunala löjet i äldrevården varvas med karaktäristiska repliker ur åldrandets lömska korridorer. Byråkratins absurditeter visas tillsammans med djupt mänskliga reaktioner. Hela föreställningen på Stadsteaterns stora scen blir en stor och härlig fest där Inger Hayman, Gerd Hegnell, Ann Lundgren, Carina Boberg, Thomas Nystedt och Stig Engström gestaltar sina rollfigurer på ett så levande sätt att frågor och igenkännanden väcks hos publiken. En fantastisk föreställning som man kommer att ha med sig i tankarna och prata om länge...
Ingegerd Granat
Uppläsningskväll i april
Per Elams uppläsning höjer medlemmens text till en ny nivå.
Det har regnat och värmen smyger sig på oss. På stan tar folk av sig vinterjackan.
Det luktar vår!
Just den kvällen är jag på väg till Redbergsskolan för att lyssna på Per Elam.
Vilken njutning att lyssna på någon som kan tolka det skrivna!
Per läser texter som våra medlemmar skickat in. Innehållet får liv och publiken sitter andäktigt och lyssnar.
En kväll – som vi alla går glada och stimulerade ifrån.
Vid pennan
Gerd Granung
”After Work med film"
Casablanca
I den kalla, gråa vårvinterkvällen fredagen den 1:e mars börjar vi terminens filmer med att se den klassiska filmen ”Casablanca”. En liten filmintresserad grupp samlas under taket på den gamla anrika Redbergsskolan för att njuta av den olyckliga kärlekshistorien som utspelar sig under de sista åren av andra världskriget i Casablanca. Vi njuter av Humphrey Bogarts och Ingrid Bergmans rolltolkningar och förvånas över att hela filmen är inspelad i en studio. Särskilt tydligt blir detta när de två huvudrollsinnehavarna åker bil i en av scenerna. För den som inte var med vid det här tillfället kan vi bara säga: ”Play it again ….”
Oväntad vänskap
Fredagen den 22:e mars är det dags igen för ett trevligt avslut på veckan.
Denna gång ser vi filmen ”En oväntad vänskap”. Filmen beskriver på ett mycket fint sätt hur olikheter kan berika varandra. Den rike gravt handikappade mannen som får en mening och ny livsglädje när han möter den kriminelle, svarte förortskillen som saknar det mesta. Huvudrollerna spelas av Francois Cluzet och Omar Sy. En varm och medmänsklig film om människor som söker en mening i livet, ut ur sin hopplösa situation.
Schindlers List
Den 12:e april håller fortfarande den kalla vintern sitt grepp om oss när vi styr våra steg mot terminens sista ”After Work”. Kiosken är framställd och var och en förser sig med vad som behövs. Vi skall se ”Schindlers List”, en inte mindre än tre timmar lång film. Steven Spielberg har regisserat filmen och handlingen är tagen ur verkligheten. Filmen är i svartvitt förutom början och slut. Alla nazismens vidrigheter och grymheter är trovärdigt inspelade och handlingen tar sin början i Polen 1939. Det är bra att se filmen. Vi måste vara skarpsynta så detta inte sker igen. På många håll görs det attacker på etik och människovärde just nu. Demokratin kan inte ärvas den måste ideligen förvärvas...
Varm välkomna till höstens filmer. Först ut blir filmen Hotel Marigold.
Filmer med ett innehåll som vi diskuterar efteråt och alla har möjlighet att säga sin mening. Vi har varit rätt så många deltagare vid varje tillfälle och vi välkomnar fler. Att se film, läsa böcker och samtala med andra sätter ofta fart på de egna tankarna och det är ju bra för den som söker inspiration till egna skrivprojekt.
Ingegerd Granat, ordf. VFS
Unga Skrivare på äventyr i ”kanalhuset”...
Onita, Anna och Emma tre Unga Skrivare på väg till intervju i kanalhuset
Måndagen 18:e mars, några dagar efter den välbesökta och festliga prisutdelningen i vårt stora projekt ”Unga Skrivare”, bär det av till radiohuset på Lindholmen.
Anna, Emma och Onita är tre av pristagarna som skall vara med om att ”göra radio”. Det är inte utan att det känns spännande för oss alla. Jag och Gerd Granung har kommit först, skrivit in oss och fått besökslappar. Vår besöksvärd på radion heter Andreas Kron och vi skall vara gäster i Lena Rångebys studio. När flickorna kommer och blivit inskrivna blir vi hämtade till våning fyra. Där blir vi bjudna på kaffe eller annat som automaten i pentryt har att erbjuda.
Klockan tio sitter vi i studion. Vid varje plats finns det lurar och mikrofoner med svarta skärmar. Lena Rångeby står mitt i hela härligheten och berättar det vi behöver veta. En tekniker kommer in i studion och kollar mickavstånd sedan får vi testprata. En genomskinlig plexiglasstav står i mitten och när den visar grönt sken är vi i sändning. I lurarna hörs det som går ut i radion. Innan vårt inslag spelas den gamla låten ”I beg your pardon I never promised you a Rosegarden...”
Sedan börjar det. Lena leder oss alla tryggt med sina frågor och tjejerna svarar och läser ur sina uppsatser på ett så säkert och självklart sätt att man kan tro att detta är vad de brukar göra på dagarna. När inslaget är slut känner vi att vi fått en bra beskrivning av både föreningen, tävlingen och betydelsen av projektet ”Unga Skrivare” i Västsvenska Författarsällskapets regi.
Summerar Ingegerd Granat som också var med på äventyret!