Välkommen till
Västsvenska författarsällskapet
"Sveriges äldsta författarsällskap"
för gemenskap kring det skrivna ordet i västra Sverige
Vi har ett nära samarbete med SV Göteborg och SV-regionen i Uddevalla.
Recenserat av medlemmar
En storm kom från paradiset - av Johannes Anyuru
Läst och kommenterad av Ann Westin
Det var första gången jag kom i kontakt med författaren Johannes Anyuru. Han är mest känd som poet och ljudmakare men i den här boken skriver han en berättelse på prosa, den kallas roman men är i själva verket självbiografisk.
Huvudpersonen i boken är Johannes Anyurus pappa. Pappan, som kallas P i boken, är en av de unga män från Uganda som valts ut för att utbildas till pilot i Grekland. Tanken är att de ska tjänstgöra i den egna nationens flygvapen men så tar Idi Amin makten i Uganda och alla planer spräcks. P bestämmer sig för att hoppa av och fly till Europa men råkar illa ut och hamnar så småningom i ett flyktingläger i Tanzania. I flyktinglägret har han bara ett mål, att återigen fly till Europa. I boken beskriver författaren P:s strapatsrika väg, från den unge mannens utbrytning från flyktinglägret och fram till nutidens åldrade pappa i en sjuksäng i Göteborg.
Jag trodde att boken skulle vara svår att läsa, den behandlar ett tungt ämne och ett levnadsöde fullt av strapatser, spräckta drömmar och fysiska umbäranden men det blev tvärtom, när jag väl börjat läsa kunde jag inte lägga boken ifrån mig. Den är välskriven och oerhört spännande, berättelsen är kronologisk men med insprängda glimtar av nutid där författaren utgör berättare.
En rasande eld av Andreas Norrman
Läst och kommenterad av Ann Westin
När Inga-Lill Mosander pratade böcker på Studieförbundet Vuxenskolan kallade hon den här boken ”Årets bästa svenska deckare”. På ett sätt förstår jag hur hon menar, boken är välskriven, personer och miljöer är trovärdigt beskrivna och handlingen är spännande. Dock tyckte jag att boken var tung att läsa.
Bokens huvudperson, Carina, är en ung lovande UD-tjänsteman med utstakad karriär. Under en tjänsteresa till Bryssel blir hon kontaktad av en för henne okänd man som vill att hon ska ”läcka” en rapport. Carina tar emot ett USB-minne från mannen och när hon kommer hem igen laddar hon ner rapporten till sin dator och skickar den till bland andra sin chef. Litet blåögt handlat av en UD-tjänsteman kan jag tycka, särskilt som det visar sig att rapporten är extremt känslig. Carinas handlande blir ifrågasatt, hon blir misstänkt för spioneri och fråntagen jobb, dator och arbetsplats. För att rentvå sig måste hon hitta mannen som gav henne USB-minnet, något som är lättare sagt än gjort.
Samtidigt som Carina utreds på internationell nivå utreds även hennes pojkvän som är arab, kan det vara så att Carina är blåögd även där? Har hon anförtrott alltför mycket av sitt liv och arbete till fel person? Pojkvännen bevakas, liksom Carina, av SÄPO och M16, bland annat läses hans privata mail vilka tolkas på det mest häpnadsväckande sätt.
Boken är spännande men seg. Människor, miljöer och händelser är skildrade med inlevelse och detaljrikedom, tyvärr för detaljerat för min smak, jag hann bli uttråkad innan jag vände blad. Jag överlåter åt andra läsare att avgöra om mitt tålamod är för litet för den här typen av böcker.
"Och bergen svarade" av Khaled Hosseini
Läst och kommenterad av Ann Westin
Den här boken var litet överraskande i sitt upplägg. Den tilldrar sig i Afghanistan i mitten av 1900-talet och inleds med en saga om ett monster som tvingar till sig ett barn för att skona resten av familjen. Det visar sig att sagan är symbolisk, den berättas av en far som dagen efter ska vandra till Kabul med sin dotter Pari. Pari ska få ett bättre liv hos ett rikt par samtidigt som pappan blir ekonomiskt kompenserad. Paris storebror Abdullah tvingar sig till att följa med på vandringen, han och systern har aldrig varit åtskilda tidigare och det blir ganska traumatiskt för honom att lämna systern i Kabul.
Hosseini fortsätter i romanen att skildra olika personer och deras levnadsöden, alla har på ett eller annat sätt beröring till Pari även om det inte alltid framgår så tydligt alla gånger. Storebror Abdullahs vidare öde nämns dock inte alls förrän i allra sista delen av boken. Skildringarna växlar i tid och rum, ibland förstår man inte genast vilken koppling karaktärerna har till varandra men varje gång kommer en ”aha-upplevelse” till sist. Personerna, miljöerna och levnadsödena är fantastiskt gripande och skickligt skildrade av Hosseini och skulle kunna läsas som separata noveller oberoende av varandra.
Så småningom, efter många år och många separata händelser återknyts äntligen kontakten med Abdullah. Genom en rad slumpmässiga händelser återförenas han med sin lillasyster Pari. Tyvärr har Abdullah blivit dement och det är svårt att veta hur han reagerar på återföreningen men Hosseini ger läsaren ändå intrycket att cirkeln är sluten.
Jag läste boken med stor behållning. Den gav mig ibland huvudbry, ibland överraskningar men varje frågetecken rätades så småningom ut efter ett tag.
Efter att ha läst ”Och bergen svarade” av Khaled Hosseini……
Liksom i sina tidigare böcker fängslar författaren sina läsare men … ibland önskar jag att han hade delat sin 360 sidor långa bok i två böcker. Det kan dröja ett stort antal sidor innan man åter får stifta bekantskap med någon, som man lärt känna i början av boken.
Hosseini väver ihop många öden. De flesta karaktärerna är släkt med varandra. Det kan ibland vara svårt att minnas vem som är vem, men det kan bero på att jag har läst boken i sjok med ganska långa pauser emellan. Också som avgränsade episoder är boken intressant.
Vem är bokens huvudperson? Först trodde jag det var Pari, flickan som i späd ålder såldes till ett barnlöst par i Kabul. Senare lutade det åt att det var läkaren från Grekland, ett berättarjag. Då jag i efterhand letar efter hans namn, hittar jag det inte, eftersom han då skriver i jagform. Jag skulle ha behövt en uppställning av personernas namn och deras inbördes förhållande till varandra. Det kan ta flera minuter innan jag förstår var i världen jag befinner mig och vem som beskrivs, då jag börjat på ett nytt kapitel. Ibland är det också svårt att avgöra om det är en man eller en kvinna som döljer sig bakom ett afghanskt namn.
Huvudpersonens kontakter med Thalia är gripande. Som femåring fick Thalia halva ansiktet uppätet av en hund och hon har efter misslyckade tidiga operationer inte återfått alla funktioner. Hon har svårt att äta och svårt att tala. Efter en avståndstagande första kontakt utvecklas Thalia och den grekiska huvudpersonens förhållande till en syster-bror-relation. Hennes öde påverkar hans val av yrke till plastikkirurg. Thalia vill dock inte ändra sitt utseende – då skulle ju hon inte vara samma person längre.
Mödrarna skildras som mycket komplexa. Någon vill binda sitt barn alltför starkt till sig. En annan vill bli av med sitt barn för att själv kunna göra karriär. En är en diktare med stora alkoholproblem. Deras respektive barn är lojala i princip, men längtar ofta efter att göra sig fria.
Även fadersrollen är problematisk. Gamla ideal krockar med nya. Det finns fäder som berättar sagor och leker med sina barn, medan andra knappast ser dem. Åter andra inger skräck hos sina närmaste.
Handlingen utspelar sig på olika platser - i en liten afghansk by, i Kabul, på en grekisk ö och i Paris. Gammal och ny kultur möts.
Det är ett myller av miljöer och människor. Människor är dock i grunden sig lika vare sig de bor i en fattig liten by eller i en storstad. Yttre förhållanden ändras. För många medför flytten till andra delar av världen ett vidgande av vyer.
Boken är läsvärd, men se till att kunna läsa den relativt koncentrerat!