Vår historia

Välkommen till

 

Västsvenska författarsällskapet

"Sveriges äldsta författarsällskap"

för gemenskap kring det skrivna ordet i västra Sverige

 

 

 

"På hösten 1944 utkom en litterär antologi i Göteborg. Den hette Det unga Göteborg 1944. Initiativtagare var Martin Allwood, lektor vid Göteborgs högskola och Göteborgs Handelshögskola. På hösten samma år inbjöds en rad andra Göteborgsförfattare till ett möte i Mölndal. Man trivdes gott tillsammans och beslöt att bilda ett författarsällskap. Det formella beslutet togs senare hemma hos en medlem på Teatergatan och en styrelse valdes. Man träffades under den första tiden hemma hos olika styrelsemedlemmar."

 

Ur VFS Historikantologi

 

Mia Berner var med att bilda VFS

Bland ord och värme skriver Mia historia

 

Mia Berner, sociolog och författarinna var med när 60-årsjubilaren Västsvenska Författarsällskapet såg dagens ljus 1944.

 

Hon var forskarassistent till Arne Naess och flydde till Sverige på skidor.

 

 

- Ta Saarikoskis tofflor, du får inte frysa, säger Mia Berner och skyndar vidare för att skära upp god plockmat i det lilla miniköket.

 

Jag sticker in fötterna i de platta, mjuka tygskorna och med ens går jag in i en annan värld fylld av kärlek och smärta.

 

Mia och Pentti Saarikoski levde ett stormigt, åtta år långt äktenskap, ett enda långt samtal om diktning och essayer. De besökte många platser i Europa och Norden tillsammans men återvände alltid till stugan på Tjörn.

 

Jubileum i Göteborg

Hon tar emot mig helt i rött, fleecetröja och byxa, 81 år fyllda ser och hör hon lite dåligt, men mer ungdomlig och full av liv än någonsin. Glödande berättar hon om sin tid i Göteborg och hur Göteborgs Författarsällskap(nuvarande Västsvenska Författarsällskapet)blev till.

 

- Vi fick idén att starta en litterär klubb och på Mölndalsvägen lånade vi en dagislokal. Jag umgicks med Ebbe Linde, lärare på Chalmers och teaterrecensent i Göteborgs Handelstidning.

 

Han var en drivande kraft bland många. Martin Allwood, Adja Junkers(rysk konstnär), Bertil Schütt, Kjell Hjern var också viktiga.

 

I möten över kulturgränser t ex konst och teater fick Göteborgs Författarsällskap en start i organiserad form med Folke Hellgren som första ordförande 1944. I dag stoltserar 60-årsjubilerande sällskapet med sitt flaggskepp, Unga Skrivare, som lockar ungdomar från alla högstadium i Västra Götalandsregionen att tävla och uttrycka sig i ord. I anslutning till jubiléet blir det en utställning på Stadsbiblioteket i Göteborg 1-8 november och i slutet av månaden delas stipendiet till ”Årets författare” ut.

 

Ung och fattig

Som ung, vacker studentska och flykting delade Mia Berner konst- och litteraturintresset med många intellektuella och bohemer i det vilda och fattiga Göteborg.

 

- Jag skrev för Arbetarbladet och slet nästan ut mina rågummiskor, när jag travade gatorna upp och ned för att lämna in mina manus. Spårvagn var för dyrt, tjugofem öre, nej, jag fick gå. Jag skrev om film och böcker också, det var verkligen roligt.

 

Nyinflyttade författare, flyktingar och andra med lust på ord fick också en plats att komma till.

 

- Vi fixade även boende och hjälpte till med andra olika kontakter, säger Mia.

 

Ingen fast lokal fanns utan möten och träffar hölls på krogar och restaurang Kometen t ex.

 

I en stor lägenhet i Vasastan hölls samkväm och träffar. Göteborgsförfattaren Hans Peterson vittnar om en generositet och sammanhållning.

 

Nobelpristagaren Michail Sjolochov bjöds på 60-talet, efter ett seminarium hem till den kvinnliga ordföranden Elsa Steffen.

 

Författarcentrum Väst tog mer o mer över de litterära aktiviteterna och Sällskapet förblev slutet och otillgängligt. Många författare valde att lämna sällskapet.

 

I dag kämpas det återigen för att få ett öppnare klimat, stimulera och lyssna till varandra i informella möten och genom de unga låta det skrivna ordet få fritt spelrum.

 

Bilder, konstnärskap och män

Ett liv i tre skandinaviska länder passerar som korta filmsekvenser regisserade av Mia Berner själv. Mia utbildade sig till sociolog och arbetade under många år som universitetslektor på socialhögskolan i Göteborg.

 

Nu är hon tillbaka i sin barndomsstad Oslo där hon försöker bringa reda i sin bokhylla och i sina minnen. Den ljusa, lilla lägenheten med öppen spis rymmer tre skrivplatser och Mia har löst sitt inredningsproblem väldigt fiffigt.

 

Framför henne på bordet finns ett foto av en manlig vän och hon nickar åt hans håll flera gånger under vårt samtal. Mia utstrålar mod och kraft och hon har verkligen älskat män!

 

- Jag kan väl för fan inte leva utan karlar heller! Du vet, jag behövde ju någon att prata med, någon att mäta mig med. Med finske poeten Pentti Saarikoski levde hon just i den världen av ord, diskussion och filosofi. Hon översatte hans dikter och han bl a James Joyce och Göran Sonnevi.

 

-Jag är faktiskt en av gutterna i Oslo, säger hon och skrattar högt. Är man tuff och hänger med så, menar hon blinkande till mig. Här måste jag också engagera mig mer. Norska politiker är så in i helvete svinaktiga. Jag bor i denna oljekultur och upplever främlingsfientlighet, privatiseringar och annat jävelskap dagligen.

 

Mia skriver numera i Morgenbladet och filar på sin nya bok

 

Hon ser framåt och minns på samma gång

- Nu är den bästa tiden i alla fall, säger Mia och höjer det gröna glaset för en skål. Jag har inte tid att titta tillbaka. Nu har jag fasen mig bråttom. Jag skrev 13800 tecken i söndags, vill du höra ett utdrag?

 

Hon reser sig häftigt upp och hämtar sitt manus, läser på norska och orden flammar, ger mig känslan av musik och starka minnen i kärlek under krigsåren. Där finns ett raseri, ett furioso i det hon uttrycker. Hon tar min penna och omvandlar ett svenskt ord till norskt och kastar sig in i berättelsen ännu en gång. Jag undrar om hon någonsin drömmer på finska längre.

 

-Nej, jag drömmer på svenska och ibland på italienska! Min nästa vinterresa går till ett kloster i Rom och till sommaren blir det Trondheim.

 

Mia Berner är härligt charmig. Hon tar av sina röda, jättestora glasögon och vi skrattar tillsammans.

 

Kaskader av människor och möten flyger förbi mig denna fina hösteftermiddag. Telefonen ringer flera gånger och till slut får jag svara och be ivriga vänner att återkomma.

 

Alla dessa vänner, alla behandlar hon med rättframhet och värme. Det känns som om starten av Göteborgs Författarsällskap har satt sin prägel i Mia Berners liv och person.

 

 

Kerstin Rauserks

 

Artikel var publicerad i G-P oktober 2004. Mia Berner dog 2009.

 

 

 

 

Vår historia

Copyright © Västsvenska författarsällskapet All Rights Reserved.