Från 2016

Välkommen till

 

Västsvenska författarsällskapet

"Sveriges äldsta författarsällskap"

för gemenskap kring det skrivna ordet i västra Sverige

 

 

I VFS:s backspegel 2016,

från och med januari till och med juni.

Årets författare

 

VFS har haft ett mångårigt samarbete med FCV ”Årets Författare”.

Fredagen den 22:e januari ägde årets prisutdelning rum. Detta år hade författaren Lars Anderssons ”De våra” utvalts som den vassaste av årets utgivningar. Christina Engdegård engagerar sig som vanligt så att vi kan uppvakta pristagaren med blommor och diplom. I år ägde ceremonin rum i Litteraturens Hus lokaler i det gamla anrika Packhuset.

 

Årsmöte

 

Årsmötet blev en trevlig händelse den 23:e februari och avhölls i god anda, särskilt för undertecknad som utan egen förskyllan belönades med årets Vinterpenna för boken Cold Case Karl XII. Leif Svensson presenterade också en nyutgiven läsvärd bok som heter Nanda som handlade om en piga som lämnade Öland för Stockholm och arbete på hotell. Boken har stark verklighetsanknytning och utspelar sig vid förra sekelskiftet. Vårt årsmöte höll till på Göteborgs Litteraturhus lokaler i Packhuset där vi som förening också är medlemmar.

 

Kvinnliga journalister

 

Den 8:e mars, internationella kvinnodagen, startade ”Skrivarakademin” med ett mycket intressant föredrag om hur det kunde vara att vara kvinnlig journalist för så där 50 år sedan. Det blev helt klart för oss alla som lyssnade på Louise Brodin och Vibeke Carlander att tiderna har förändrats till det bättre.

 

Språk som inte finns

 

Den 12:e mars höll Yens Wahlgren föredrag om 101 språk som inte finns. Inte heller de som talar språken finns bevisligen. Yens Wahlgren är mycket intresserad av utomjordiska språk och har skrivit en bok om detta. Det började med Smurfarna och Tarzan säger han själv.

 

Nöjesjournalistik

 

Den 19:e mars var det dags för Michael Nystås att berätta om sitt skrivande. Han håller sig i en annan vrå av underhållningsvärlden. Tony Kaplans speciella journalisthistoria i nöjesbranschen har Michael Nystås skrivit om på ett mycket fint avvägt berättarspråk. Det var ett rent nöje att läsa denna bok i samtidshistoria. Han har också skrivit en bok om Hasse Andersson, han med ”får man ta hunden med sig in i himlen”. En stor bok om Hasse med många bilder. Även denna lördag i trevligt sällskap med VFS-medlemmar, KHS-medlemmar och SV-anknutna.

 

En sådan historia

 

Den 20:e mars samlades Litterära Klubben under Hasse & Tage tema. Vi såg filmen ”Den enfaldige mördaren” som visar på maktens och penningens fula tryne. En film som väcker många tankar även i dag. Det är värdefullt att se en sådan film tillsammans med andra. Diskussionen efteråt blev mycket innehållsrik.

 

Bland Göteborgs stayer

 

Den 19:e april gick en statyvandring med utgångspunkt från Kaserntorget av stapeln. Carl Ek ledde och berättade. Första statyn blev passande nog Inga-Louise Lindgrens skapelse ”Möte”. En bullterrier och en mops visar sina sidor. Raskt går vi vidare mot Floras kulle i Kungsparken där vi ser statyn ”Flickan och sjötrollen”. Kvinnofiguren är skapad av Ivar Johnsson och brunnskaret av Arvid Fuhre. Båda konstnärerna är födda i slutet av 1800-talet och kända för andra skulpturer i Göteborg. Ivar Johnsson har gjort ”Sjömanshustrun” på Sjöfartsmuséets kampanil och Fuhre broräckena på Kämpebron. Flickan har för övrigt blivit kastad i kanalen av vandaler 2001 men återfanns utan huvud. Det hittades dock vid nästa lågvattenmärke. När vi besökte platsen var hela statyn intakt och praktfull. Vi fortsätter för att möta ”Våren” en graciös kvinnofigur av Gunvor Svensson Lundkvist. Kvinnostatyn tittar ner mot vallgraven.

 

Vi beger oss så till Kungsportsavenyn för att bevista nästa drama, ”Bältesspännarna”. Johan Peter Molin född i Göteborg 1814 gjorde statyn i Paris 1859. Och dramat handlar naturligtvis om kvinnor och alkohol. En av de kämpande kommer att dö. Bort allt vad oro gör, vi beger oss mot gentlemannen Charles Felix Lindbergs Plats där den kände donatorn i Göteborg spatserar med promenadkäppen i högerhanden och en blomsterbukett bakom ryggen. 1909 hittas Carles Felix Lindberg död i sin bostad i Billdal. Han skänkte hela sin förmögenhet till Göteborgs stad, till dess förskönande. Han ligger begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.

På andra sidan gatan står John Ericsson på sin höga monumentala piedestal. Statyn blev avtäckt av Olof Wijk den 6:e oktober 1899 inför tiotusen personer i ösregn. Skulpturen av Ericsson var gjord av Ingel Fallstedt, född 1848, som dock inte var med vid invigningen då han fyra månader innan invigningen tagit sig själv av daga. Han hade tagit så illa vid sig av den samlade kritik som riktats mot honom och utförandet av statyn. Man ville mena, inom borgerskapet i Göteborg, att John Ericsson framställts på ett ovärdigt sätt. Uppfinnaren såg hopsjunken och trumpen ut och byxorna var skrynkliga!

 

Vi går vidare uppför Avenyn och är på väg till ett minnesmärke över Viktor Rydberg som var starkt knuten till Göteborg åren 1855-1884.

Han publicerade flera av sina verk i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, bland annat romanen ”Den siste Atenaren”.

Valborgsmässoafton 1930 lät man inviga statyn med samma namn vid Viktor Rydbergsgatan bakom Landsarkivet. Hedersgäst var Ninnan Santesson som utfört statyn. Viktor Rydberg beskrevs som en älskare av ungdomen.

Promenaden går vidare, vi skall ta vägen bakom konstmuséet för att besöka de sista statyerna vid och omkring Näckrosdammen.

Vi börjar med ”När vänskapsbanden knytas” som invigdes den 8:e maj 1955. Den finske skulptören Wäinö Aaltonen, 1894-1966, fick uppdraget att göra ett minnesmärke för att visa den tacksamhet Åboborna kände för Göteborgs hjälpsamhet under kriget. En oerhört vacker staty på en ung kvinna och en ung man på varsin häst i en öm närhet till varandra.

 

Nu går vi mot en rhododendrondjungel för att plöja oss fram till en svensk kung. Jo, det är en byst av Gustaf III. En avgjutning av Johan Sergels marmorbyster som konstnären utförde 1792. På sockeln kan man läsa att Gustaf III var den förste europeiske monark som erkänt den unga amerikanska republiken. Men här står han nu undangömd och otillgänglig i en odör av urin och misär. Men han är kanske van, lukterna var ju lite mer påträngande på hans tid. Vi slutar vår fina vandring på den stora gräsmattan bakom Artisten. En enorm gyllene ring inom vilken vi alla deltagare inramas. Kvällsolen värmer och det är dags att gå hem.

 

Vad är ett förlag?

 

Den 3:e maj träffades vi på Redbergsskolan för att lära oss mer om förlag. Flera av oss som samlas har erfarenheter från olika förlag så det blir ett intressant erfarenhetsutbyte. Carl Ek höll i mötet och berättade hur det är att arbeta med eget förlag. Han har bokförlaget Cues. Det är enligt Carl mycket arbete men ekonomiskt lönsamt med eget förlag. Onlineförlagen är dyra och man sitter med hela kostnaden själv.

 

Det är svårt att sälja böcker själv är en slutsats som vi drar. En givande kväll där diskussionen gett mycket.

 

En "kuslig" dag i Horla

 

Deckardagen hos Ann Westin blev en riktigt spännande sommardag i hennes sommarstuga den 28:e maj klockan 11.00. Dagen började med ett ”Deckarspår” med ledtrådar utlagda runt Anns tomt. Möjligt för alla. Det var meningen att man med hjälp av dessa trådar skulle komma fram till den litterära personligheten Johan Christian Homan, antikhandlaren och hans Siameskatt i Gamla stan. Där låg ju de som läst någon av Jan Mårtenssons böcker ett steg före. Därpå följde en lunch med kycklingben och sallad mm. Kaffe och kaka. Inte minst intressant var diskussionen om de olika deckare de närvarande hade läst och rekommenderade. Här kommer listan:

 

Anna Jansson, -Alla kan se dig

Maria Lang, -Siden, sammet, -Farligt att förtära, -Mörkögda augustinatt

Ellis Peters, -Ett lik för mycket

Jan Mårtensson, -Döden går på cirkus

Hans Ulrich Horster, -Barn 312

Emelie Schepp, -Märkta för livet, -Vita spår, -Prio ett

Susan Casserfelt, -Prästens lilla flicka

Dagmar Lange, -Vem är du? Dagmar Lange eller Maria Lang

Åsa Larsson, -Det blod som spillts.

Paula Hawkins -Kvinna på tåget

Sally Andrew, -Tannie Marias recept på kärlek och mord,

Ann Rosman, -Vågspel

 

När vi tröttnat på allt deckarprat kunde vi följa Joels drakes vådliga, färgglada eskapader i luften och på marken. Allt trevligt har alltid ett slut och efter en mycket trevlig dag packade vi in oss i lämpliga bilar för hemfärd.

 

Öland tur och retur

 

Resan till Öland den 2:e och 3:e juli startade med orosmoln som utvecklades till hällande regn under den guidade promenaden i Eksjö gamla trästad. Åter igen, en av de där kunniga ungdomarna som berättar utförligt och intressant om det vi har omkring oss. Regnet strilar men vi tar skydd i de vidlyftiga portgångarna i gamla Eksjö. När allt har berättats intar vi vår lunch på den anrika Vaxblekaregården. ”Fisk eller kött” var frågan som hade tagits ställning till här. En alldeles utsökt lunch med salladsbuffé, huvudrätt och kaffe.

 

Sedan åkte vi vidare till Oskarshamn där vi tog in på Sjömanshotellet. Sanningen att säga var vi nog ganska överrumplande för den för dagen nya portieren. Vi lämnade in våra väskor och åkte istället till Döderhultarmuseét som hade förlängt sitt öppethållande för vår bildnings skull. Även här en lysande guide som delgav oss originalet ”Döderhultarens” liv och konstnärliga storhet. Den grovhuggna träkonsten i vardagslivets tidsdokumentation visar på den sanna och svåra verkligheten. På museet finns också en sjöfartsavdelning som väcker intresse, särskilt för de resenärer som har yrkeserfarenheter på sjön och i hamnar. Utanför faller ett lätt duggregn. Vi är på väg mot dagens höjdpunkt, middag på Stora Badholmen. Vi erbjöds en verklig fest i glatt samspråk. Maten var dessutom helt underbar. Efter några timmar går de som vill en liten promenad i hamnområdet övriga checkar in på hotellet för vila inför morgondagen på Öland.

 

Efter frukost beger vi oss mot Ölandsbron och därefter mot Gärdslösa kyrka där prinsessan Margaretha en gång sa ja till mr Ambler och vi såg också Minnesstenen vid prästgården över Erik Johan Stagnelius. Nu beger vi oss till Himmelsberga Kulturminnesgård där allting blommar och lever till minne över en fordom svår verklighet. Efter vi guidats runt går var och en själv sina strövtåg innan kaffet med fralla serveras i en av de gamla gårdarna. Vi hade nog bättre bordsskick än Linderödssvinen som bökade runt i leran en bit bort. En mer målande sommardag under en strålande sol och blommande ängar och rabatter är svår att kunna matcha så det är bäst att stoppa in den i hjärtat för att plocka fram i mörka stunder.

 

Nu är vi på väg mot Segerstads fyrplats där Christian Cederroth driver vandrarhem och där tittar vi på fågellivet. Några går upp i fyrtornet och ser den fantastiska utsikten. Alla äter lunch tillsammans vid havsstranden. Det blev potatissallad och rostbiff, av grönsalladen tog var och en vad den ville ha, kniv och skärbräda stod till buds. Bröd och ost fanns också att få. En stund i den härliga öländska solen, sjöfåglar och stilla vindpustar som fick oss att jaga förflugna rödrutiga servetter.

 

Vi kör över Alvaret och pausar en kort stund för att känna atmosfären av örter och blommor. Vi ser de långa murarna i de öde landskapet. Speciellt!

Vidare hemåt, över Ölandsbron mot Växjö där vi äter på 4-krogar. Var och en beställer själv och även denna mat äts under muntra tillrop. Efter maten möblerade vi om i bussarna för lämpliga hemåkningsrutter. Vi hade återigen gjort en minnesvärd resa.

 

Ingegerd Granat, ordförande

 

Copyright © Västsvenska författarsällskapet All Rights Reserved.