Från 2014

Välkommen till

 

Västsvenska författarsällskapet

"Sveriges äldsta författarsällskap"

för gemenskap kring det skrivna ordet i västra Sverige

 

 

Aktiviteter från 2014

 

Linné och Näsduksträdet

Linné tar emot skribenterna vid ankomsten

 

•Kan herrskapet möjligen följa med den store Linné till Japandalen för att beskåda det ljuvliga trädet ”Davidia Involucrata” eller som man vanligtvis brukar kalla det ”Näsduksträdet”!

•Det har kommit till min kännedom att det skulle stå i blom dessa dagar och det skulle vara skönt att skåda. Det skulle visst stå på höger sida om huvudvägen, strax efter dammen har det sports.

•Det var lärjungen Carl-Peter Thunberg som gav besked om denna blomning. Han hade dessutom sett ett sådant här träd när han var i Japan anno 1775 och detta glömde han aldrig!

•Det var dessutom han som var upphovet till ”Flora Japonica” som ger besked om Japanska växter, mycket intressant på min ära!

•Den gode Carl-Peter trivdes inte så väl i Japan så han återvände redan efter ett år till fosterlandet.

•Han skrev visst någon smörja, av ovetenskaplig karaktär, om sin resa och ändå blev han ”botanices demonstrator” vid Uppsala Universitet!

•Förresten kan jag ävenledes berätta att min gode vän George Clifford odlade bananer på sitt lantställe ”Hartcamp” Han har ett stort intresse för trädgårdsodling. Vad odlas inte där mån tro!

Linné går i täten, Mia och Lars-Göran efter

•Vi må nu anträda vår vandring mot ”Davidia Involucrata”, eller ”Näsduksträdet”. Ha ständigt den store Linneus i tankarna så blir det lätt att respektera naturen och dess värden....

Näsduksträdet i blom

Skrivaräventyr på Bohusläns Museum...

En intresserad grupp västgötar samlade på Bohusläns Museum till en insprirerande skrivardag

 

Lördagen den 20:e september åkte nio skrivande Göteborgare tåg till Uddevalla för att träffa fjorton skrivare från andra håll i regionen.

 

För Göteborgarnas del började dagen i stor förvirring om hur man skulle trycka på knappar på Västtrafiks biljettautomater. Delade meningar rådde om V eller T eller rentav plus!? Kön var stundtals lång till konduktören som försökte bringa klarhet i alla frågor. Samtalet under resan rörde sig bland annat om anekdoter kring förvirring i resandet med västtrafikkort, regionen runt, SMS-biljett. Ja, här fanns det en mängd gropar att falla i och det hade många gjort.

 

En dag av lust

Väl framme i muséet börjar en dag fylld av lust. Vi blir placerade i ett konferensrum där vi ser båtar i hamnen utanför och gamla båtar i rummet bredvid. Blänkande trotjänare på Västkustens alla böljor. Vilka historier vilar inte i ruffen på dessa skönheter. En historia får vi särskilt ta till oss då en av båtarna har tillhört en av deltagarna. Historien berättas på en skylt vid båten där det också finns en bild på vår deltagare ”några” år tidigare.

 

Inspirerande pratbubblor

Vi börjar dagen med en presentation där var och en presenterar sig och sitt förhållande till det skrivna ordet. Därefter har vi en skrivarövning som bygger på ”pratbubblor” ur seriemagasin.

 

En av deltagarna fick pratbubblan ”Ta i nu”;

Ta i så du hörs!

Låt ingen glömma bort dej.

Försvinn inte i mängden.

Låt ingen tysta dej.

Ta i så du hörs!

Ingen skall hindra dej.

Du bestämmer.

”Ta i nu”...

 

Tänk vilka tankar som kan dölja sig i en pratbubbla ur Kalle Anka.

I detta fallet var det Anna Anteryd, regionutvecklare i SV-regionen som vi i Västsvenska Författarsällskapet samarbetar med, som skrev. Hon påstod dessutom att det var första gången hon skrev något litterärt.

 

Många andra ”bubblor” om högt och lågt lästes också upp till förnöjelse och eftertanke. Tillkortakommanden och förhoppningar, fantasi och verklighet

 

Dagen fortsatte med lunch där god mat och god gemenskap delades.

 

Det kändes som om alla känt varandra alltid fast det var helt nya kontakter i många fall. Ann Westermark anslöt sig vid lunchen. Efter lunch intog hon scenen med sitt litterära trollspö! Fantastiska berättelser växer fram och vi delas in i små grupper och deltar i storgrupp. Eftermiddagen förflyter under ett skapande sorl.

 

Avslutningsvis tackade vi Ann med tre skrivmateriel att ta med sig på resan till Zansibar samt en bok till sig själv. Ann Westermark håller kurser utomlands och jag kan rekommendera alla att titta in på hennes hemsida och läsa allt om hur man deltar.

 

Efter denna dag finns det en förhoppning att denna aktivitet blev ett minne att ta till sitt hjärta och bevara för de som deltog.

 

Denna dag arrangerades av VFS tillsammans med SVs regionutvecklare Anna Anteryd

 

Medlemsspecial!

Det är nu cirka ett halvår kvar till nästa årsmöte. Förra året började vi med att dela ut ”Vinterpennan” till en medlem i vår förening som gett ut en bok under året. Det blev väldigt lyckat. Vår medlem Hans-Ewert Renérius blev vår kandidat. Boken hette ”Från vinter till höst - en poetisk bildkavalkad” och innehöll Hans-Ewerts dikter och bilder av fotografen Bosse Landberg.

En mycket vacker och innehållsrik bok som manar till eftertanke.

Ett litet exempel på Hans-Ewert Renérius diktning så här i sommartid kan vara dikten:

Smultron i en skål

Nyss bleka kroppar i naket ljus.

Mognad.

De kommer gående som röda punkter

i en inre överraskande text.

Den finns där.

De finns där.

Glödheta i solen.

Blodsdroppar plockade i sommarens skålar.

Vilande finns de där

Med drag av stillsamvärdighet.

Plockade med vördnad,

Ty de vilda kommer med solen och regnet.

De lyser i nattens spegel med ljuva läppar.

Röda äter de sig in i sommarnattens måltid.

Skål, för bleka kroppar i naket ljus!

Skål, för samlad eld och glöd!

Skål, för ett smultron vid ängens skörd.

Mognad.

Eld och låga.

Hans-Ewert svarade på ett ”sistaminutenupprop” på mejl att han gett ut denna bok. På årsmötet berättade han om sitt skrivande och sina böcker på ett trevligt och underhållande sätt. Många köpte också hans böcker och kort.

 

Göteborgs Skrivarsällskap hade nominerat Jan-Einar Blomberg för boken ”amatörteater enligt jeb” - ...ett slags handbok för ideellt utövande teatergrupper.

Också Jan-Einar Blomberg presenterade sitt arbete på ett informativt och trevligt sätt.

 

Det skulle vara väldigt roligt om vi kunde presentera en nyutkommen bok av en medlem på kommande årsmöten. Finns det ingen så faller ju punkten för VFS del och detsamma gäller givetvis GSS. Arrangemanget är ett överenskommet samarbete mellan de båda föreningarna. Kriteriet är att man är medlem i någon av föreningarna och har betalt sin medlemsavgift.

 

Därför påminner vi redan nu.

Tänker du ge ut någon bok under året?

Känner du till någon som arbetar med ett manus och skulle kunna ge ut under året och bli medlem?

 

Det är hur som helst viktigt att aktualisera frågan redan nu.

 

Skulle det inte bli någon ”Vinterpenna”är jag säker på att styrelsen ordnar ett annat trevligt årsmötesprogram.

 

En fortsatt trevlig sommar med mycket skrivande önskas er alla!

 

Ingegerd Granat

VFS ordförande

Studieförbundet Vuxenskolan var vår medarrangör vid detta årsmöte

 

Marstrand Lördagen 28:e juni VFS & GSS

Skrivarinspiration av dagen

 

 

I dag har vi tagit oss ut till Marstrand, var och en på sitt sätt. Buss, bil, cykel, allt är möjligt för den som vill och förmår. Programmet för dagen är ”Poesi och Prosa till havs” och inbjudan har gjorts till Västsvenska Författarsällskapets medlemmar och vänner och till Göteborgs Skrivarsällskap.

Färjan på väg för att hämta VFS-& GSS-medlemmar till Marstrand

Visst känner vi förväntan när vi närmar oss färjeläget och ser den otroligt vackra sommarön rakt över sundet.Ön ser ut som om den är klädd till fest med alla sina färgglada hus där vi bjuds att vandra på dess gator och njuta av solen, den lummiga grönskan, parkerna och livet på sjön. Visst går det att känna smaken av salt och lukten av hav för den som har sinnena påslagna.

Bakom fästingens murar avtjänade samhällets olycksbarn sina straff

Fästningen högst upp på ön får den känslige att känna skräck och förstämning. Visst kan man ana dem bakom fästningens tjocka murar, samhällets olycksbarn som släpade sina ”kronjuveler” kring fotlederna. Här fick de bära sten till fästningsbygget. Sedelförfalskaren Brambergs misslyckade hängning, som han senare fick verkställa själv i sin cell, på grund av att repet gick av den första gången.

 

Lasse-Maja, Lars Larsson Molin från Arbogatrakten, tjuven som klädde ut sig till kvinna, satt här i 26 år och fick tack vare sina kvinnliga erfarenheter arbeta som kock här på fästningen.

 

Den adliga Metta Charlotta Fock som misstänktes ha mördat sin man och sina barn, blev på mycket tvivelaktiga grunder dömd för mord och sedermera avrättad, satt på Carlstens Fästning i väntan på bekännelse som den enda kvinliga fånge någonsin.

 

Kanske susar de olyckligas ångest och lidanden i vinden högt här uppe.

Havets var inte alltid såhär idylliskt för dem som bodde på Fyren Pater Noster

Människorna som levde i fyren på Pater Noster året om blev kanske vindpinade i sina själar. Regn, åska, snöstorm, stekande värme, prövningarna var säkert många.

Oscar den andre vistades på sin tid, under somrarna, på Marstrands Societetshus. När slupen ”Drott” anlöpte Marstrand stod baderskor och vinkade honom välkommen med vita handdukar.

Då blomstrade societetslivet här på Marstrand.

Det kanske det gör idag med.

”Carpe Diem” - fånga dagen!

Ingegerd Granat

Marstrandsdagen arrangerade tillsammans med

Studieförbundet Vuxenskolan

Ack, Värmeland du sköna

Årets resa till Värmland var verkligen en händelserik och bildande odyssé bland Värmlands rika kulturutbud.

Lördagen den 24:e maj bar det av med de hyrda minibussarna. Resvägen var 45:an upp mot Säffle och första stoppet blev Echstedtska gården.

Den beställda guiden Kathy möter oss framför ingången till det pampiga gamla huset. Först blir det kaffe och fralla i ett av uthusen. Vi sitter lite utefter de knuttimrade väggarna och njuter av miljön under muntert samspråk. Jag vet att det var just här som Margaretha Krook gestaltade den fängslade Majorskan, fördriven genom kavaljerssvek från sitt bekväma liv.

Inne i huset firas jul medan Majorskan rasar i uthuset. Men Echstedtska är så mycket mer än inspelningsplatsen för en scen i Gösta Berlings Saga av Selma Lagerlöf.

Echstedtska gården bjöd på dramatik av olika slag

När Kathy guidar börjar hon med pigan som slog ihjäl sin fästeman och blev sinnessvag efter detta. Många besökare säger sig ha anat hennes närvaro i huset. Fästmannen hade klätt ut sig till ett lysande spöke och pigan blev rädd och olyckan var ett faktum. Inte konstigt att hon vandrar osalig! Bengt von Echstedt sitter däremot i taket på utedasset och förrättar sitt behov med hjälp av tjänare som assisterar. Ja, behovet förättas förstås i sällskap av hustrun, också hon har assistans kan man se.

 

Kathy har mycket att berätta. Allén vid kyrkan, som inte vill sig, träden står taniga, olika höga och ser lidande ut. Det har de gjort sedan Bengt von Echstedts tid. Det var han som skänkte pengarna till allén. Han var ju skylld för att vara penningförfalskare och för brottslig ohederlighet, så vad hade man inte kunnat vänta. Målningarna inne i huset, med bibliska motiv är en fantastisk konstupplevelse, äpplebiblioteket med värmländska äpplesorter skall vi inte heller glömma. Risäter, Spässrud, Stenbock, Sankta Brita, Dottevikinga och Värmlands Paradisäpple, alla står de med skylt i äppleträdgården.

Nu bär det av till Arvika. Vi skall till Rackstadmuseét för att bekanta oss med Rackstadgruppens fantastiska konst. Här får vi en initierad föreläsning om tavlorna, konstnärerna och historien på platsen. Fantastiska tavlor som lyste då och som ännu lyser i minnet i skrivande stund.

 

Besöket avslutades med rundvandring i och utanför museet.

 

Nu börjar hungerns vargar slita i resenärernas magar så det planerade lunchbesöket i Apertin känns helt rätt. Det här blir resans riktigt fina måltid. Vita dukar, servering och god mat i en underbar miljö.

 

Mätta och belåtna kan de som inte har höjdskräck gå över den smala hängbron över Apertins raviner. Jag åker med minibussen till andra sidan och det är jag inte helt ensam om att göra.

Alster Herrgård är nästa anhalt. När vi kommer fram till den vackra minnesgården faller ett stilla regn. Det är sent på eftermiddagen men när vi möter vår unga, välkomnande guide, är det nästan som om solen skiner. Hon tar oss med till utställningen på övervåningen och guidar oss såväl biografiskt, geografiskt och litterärt på ett så charmfullt sätt att Gustaf Frödings liv och diktning blir mycket närvarande och verkligt. När vi kommer fram till rummet som kallades ”förmak” blir dikten med samma namn så tydlig.

Förmak precis som i dikten

Allt har ett slut, så nu är det dags att åka vidare till vandrarhemmet i Fryksta utanför Kil.

 

Vi skall bo i Sveriges första stationshus. Det heter B&B Sköna Rum, och har både lakan och handdukar samt frukost i priset. Det fanns en grill också och på kvällen grillade vi medhavda grillspett och åt sallad, också medhavd. Vi sjöng allsånger med Värmlandsanknytning och hade Frödingdikter upplästa av Lasse. Det blev en mycket trevlig kväll.

Christin och Eva delar kupé på stationen

Dag två bär det av till Geijersgården som ligger i Ransäter. Det regnar men snabbt är vi inne i gården. Även här har vi en guide som leder oss från rum till rum och berättar om Geijerssläkten och om Fredrik August Dahlgren, språkforskaren, visdiktaren och akademiledamoten som skrev det odödliga skådespelet ”Värmlänningarne”. Besöket avslutas med att vi får lyssna till en inspelning där Erik Gustaf Geijers dikt ”Den lille kolargossen” sjungs av en skolad sångare. Den finns på YouTube om du vill lyssna. Det har varit ett väldigt mjukt och vackert nedslag i en miljö som är så viktig att bevara. Lågt till tak, höga trösklar och ingen elektricitet. Det blir skumt och dunkelt i huset. I kammaren innanför köket står den gamla Geijerska släktvaggan. I köket sprider den stora spiskupan värme och aktivitet i föreställningens värld. Strax är vi på väg att gå tillbaka till bussarna i regnet. När jag ser mig över axeln på det låga, avlånga, vita huset förundras jag över att det är rött på baksidan.

Den vita gårdens röda baksida

Mot Mårbacka, vi skall bli guidade och äta skrädmjölspannkaka med lingondricka. Påfåglarna i sin stora bur är färgglatt vackra.

Vi går omkring utanför och njuter av blommorna och det vackra huset. Helt klart är att Mårbacka bär på en stor och vacker historia. Vi skall snart få veta, klockan är framme och en ung kille vid namn Daniel tar oss med in i huset och berättar om Selma Lagerlöf. Sophie Elkan har ett speciellt inrett rum på Mårbacka. Det som fångar blicken här är en stor guldram med Sophies make Nathan och deras lilla dotter Kerstin som blev offer för en lungsjukdom. I Selmas arbetsrum ligger Nobelpriset på en särskild pulpet. Första gången jag sett ett Nobelpris som dessutom är utfärdat till en svensk, kvinnlig författare. Det värmer, även om det var längesedan, det var 1909. När vi sett allt avslutar vi med lunch. Vi har fått en fantastisk upplevelse tack vare Daniels stora kunnande och trevliga ledning.

Mårbackaguiden

Nu bär det hemåt.

Vi stannar och äter middag i Tössestugan. Det blir lax och potatis och maken får vid ett obevakat ögonblick överta min lax. Den smakade fisk!

Solen skiner i alla fall och Eva har kommit över till vår buss och då blir det sol och sång!

 

Reseledarprotokollet,

Ingegerd Granat

 

Denna Värmlandsresa arrangerades i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan

 

 

Till sjöss!

 

Lördagen den 22:a mars samlades en förväntansfull ”besättning” i ”kabin” 17 på Redbergsskolan för att höra ”kapten” Fransson berätta...

 

Ja, man kunde verkligen höra hur havet brusade och vinden visslade när Dag Fransson, reporter på GP, berättade om sin resa med Ostindiefararen till Kina. Det vackra bildspelet följde berättelsen och det kändes nästan som om vi åkte med.

Det började med avfärden en solskensdag i Göteborgs hamn. Vida skaror av intresserade människor står packade på stränderna och båtar av alla de slag trängs på vattnet för att lyckönska det stolta skeppet på sin långa resa mot Kina.

Verkligen en stor dag för både Göteborg och Götheborg.

 

Sedan får vi följa vardagslivet för besättningen på båten. Det lagas mat och sätts segel och görs allehanda vardagliga sysslor på en lång sjöresa.

 

Dag Fransson anförtror oss att sjösjukan grasserade ganska rejält ombord.

Han anförtror oss också att han är höjdrädd men visar samtidigt en bild hur han klättrar upp i masten. Det krävs mod även av moderna sjömän!

 

Dock är ju mastäntring inget en bloggande GP-journalist behöver ägna sig åt varje dag, tack och lov!

 

Efter alla strapatser på hav och gästhamnar kommer skeppet med kapten och besättning till slut fram till Kina. Kungaparet möter i Kanton och det blir stora festligheter.

 

Vilken resa!

 

Tack Dag Fransson för att vi fick vara med!

 

Vid skrivpulpeten

 

Ingegerd Granat

Detta möte ordnades i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan

 

 

 

 

 

Copyright © Västsvenska författarsällskapet All Rights Reserved.