Aktiviteter

Karin Edvall som gjorde författarlunchen till en succé för de närvarande

Lördagen den 15:e oktober möttes vi på Redbergsskolan för att få lyssna på en väldigt spännande författare.

Jag hade beställt sallader enligt allas önskningar och Gerd hade hämtat. Jag vill säga att det var en väldigt lyckad lunch med en väldigt lyckad författare. Dessutom gick folk hem med vinster av olika slag från lotteriet.

Karin Edvall kom fullastad med sina härliga böcker. De lockade med historia i Göteborg, självupplevda minnen från Norrland, Vinkelgatan 53 och så fanns ”Jakten på Deborah” att vänta...

Hon bar tunga bördor till författarlunchen men jag tror att hon gick lättad hem. En sådan härlig berättare som Karin unnar jag alla bokintresserade att få lyssna till och läsa någon gång. Vilken känsla, en sådan personlighet, vilka historier. Sök på nätet är mitt råd.

För övrigt var salladerna helt underbara, gemenskapen god, gästerna mycket trevliga.

Tänk att man får uppleva sådana här händelser. Det är verkligen värt något att vara medlem i VSF.

PS. Jag har läst flera av Karins böcker och det var verkligen en särskild upplevelse. Trovärdigt, levande, bildande och underhållande!

Vad mer kan man begära av en bok!

Tankar av; Ingegerd Granat

Söndagen den 8 januari 2012 var det dags för deltagarna i förra
årets läsecirkel att träffas för att över kaffe och en god kaka sammanfatta och
jämföra sina intryck av förra årets bok. Den bok vi läst (eller lyssnat på som
ljudbok) och recenserat är 2010 års Augustprisvinnare Spill. En damroman av
Sigrid Combüchen. Sex personer mötte upp personligen och ytterligare
recensioner hade inkommit per mail till Ingegerd Granat (helt enligt villkoren
för läsecirkeln).

Recensionerna av Spill var tämligen samstämmiga: ?ett fantastiskt språk?, ?
många detaljer?, ?omfattande förarbete? - men också - ?splittrat innehåll?, ?
många lösryckta episoder?, ?svårt att få sammanhang?. Sammanfattningsvis kan
sägas att boken lämnar många obesvarade frågor efter sig.

Den nya läsecirkelboken för det här året blir Grand Final i skojarbranschen av
Kerstin Ekman. Johan Dahlbäck i GP skriver: ?Kerstin Ekmans nya roman är både
en satirisk tidskrönika och en bok om litteratur. Oavbrutet underhållande?. Det
ska bli spännande att se om vi delar den uppfattningen!

Ann Westin

Gruppen Lyriqa, Natasha Briggsjö, Lena Båth, Björn Samuelsson och Eva Lindehag, underhöll med vackra sånger

Julen står än en gång för dörren med sina kära bestyr, men också med alla de måsten, självpåtagna eller ej, som skall utföras och helst motsvara dem man åstadkom förra julen.

Kanske är det då vi som mest behöver ett andningshål, släppa taget, eller kalla det vad vi vill. Det var precis vad vi fick på Redbergsteatern: Något för själen men även för gommen under vår styrelses omtänksamma ledning.

Den vackra sången, så underbar! Vi hoppas få höra ”Lyriqa” fler gånger. Uppläsningar är alltid roligt att få lyssna till.

När vi sedan traskade ut i ruskvädret var det inte längre så mörkt för inom oss rådde ljuset.

GOD JUL  o. GOTT NYTT ÅR 2012!

Eyvor Johansson

Den 11:e september var VFS inbjudna att besöka Kössö. Väderspåmännen hade gett halva löften om ett relativt hyggligt väder.

En lämplig färjeavgång skulle vara kl. 11:35. Några medlemmar som kände sig manade att åka kl. 10:35 för att därmed hinna ställa i ordning i förtid hade mött upp kvart över tio. Ingen färja märkt ”Köpstadsö” kunde upptäckas. Den var av någon anledning inställd, så det blev att vänta en stund, till 11:35, men det är ju mycket roligare att vara tillsammans allihop!

Färjan kom och gick med oss alla ombord och efter en stund var vi framme på Kössö och möttes av Anders som hade en käck dragkärra för allt vårt gepäck. Det var tur, för vårt bagage var av stor vikt, innehållandes såväl vått som torrt materiel.

Efter en häftig backe kom vi till den hyrda lokalen, den före detta folkskolan, numera om- och tillbyggd av Kössöborna själva i enlighet med den gamla ”Kössöandan”, vars glöd med tiden dock har börjat falna något. I lokalen hade Anders och Hjördis ställt i ordning och förberett för att börja med en välbehövlig fika.

Först blev vi dock hälsade välkomna av Ingegerd å föreningens vägnar och av Anders som Kössövärd och av Christin som spelade ”Tag mig till havet” på trumpet. Ingegerd talade lite om föreningens verksamhet och läste som exempel härpå upp ett kåseri om vår resa till Ale Stenar i våras. Anders berättade om vilka storverk Kössöandan hade lett till, exempelvis denna skola som nu var en prima samlingslokal, en ny brandspruta, ett traditionsenligt midsommarfirande, gatubelysning och ett nytt dagis för att locka till åretruntboende. En stor del av allt detta kan man tacka öns syförening för!

Efter fikat var det dags för en rundvandring på ön med Anders som kunnig och engagerad guide. Han pekade ut öns tidigare tre affärer, några före detta brunnar med vatten som gav sommargästerna magsjuka, gatubelysningen vars stolpar inte alltid stod på de viktigaste gatuavsnitten utan mer åt de håll där de då tongivande initiativtagarna hade bott.

De snickarglada husen, de grönfingrade trädgårdarna, de här och där uppdykande magnifika utsikterna gjorde promenaden till en härlig upplevelse! Synd bara att en hel del av husen är så tomma under vintrarna.

Efter promenaden var det gott att få slå sig ner och börja ta för sig av de underbara smörgåstårtorna, tillverkade av Hjördis och medarbetare. Till detta kunde man få välja dryck efter önskad prisnivå, 0 kronor eller 20 kronor. Här visade det sig att föreningens medlemmar inte alls låg åt det snålare hållet!

På ett bord vid sidan av stod en uppslagen gammal resväska med medhavda, blandade böcker, 10 kronor för häftade och 20 kronor för inbundna. Dessutom kunde man köpa lotter. Dragningen förrättades av föreningens ordförande och revisor för att stävja alla försök till fusk. Man kunde vinna förpackningar med ”20-kronorsdrycker”, kaffe, te, böcker med mera.

Efter en kort bensträckare vidtog nästa höjdpunkt på resan, uppläsning av medhavda litterära alster. För att få ordning i salen blåste Christin en fanfar på trumpeten, det var mycket effektivt. Vi fick höra de mest fantastiska berättelser, till exempel en sjöman som blev till en örn, ett teaterbesök i en annan värld, underbart vackra dikter om hav och årstider, berättelser om folkbildningsljus, om barnalek med dikter och vapen, sagor om det godas seger över ondskan, en underfundig dikt av en liten flicka, en flickas  äventyr under beredskapen och till sist fick vi följa en liten väskas väg genom livet hos rika och fattiga ägare, bland charmanta väskor och till sist på en soptipp. Sic transit gloria mundi! (Så förgår världens härlighet)

Nu var det inte många minuter kvar innan färjan hem skulle avgå, som tur var hade en stor del av den medförda lasten konsumerats och så var det ju nerförsbacke till hamnen så vi hann med färjan med många sekunder tillgodo.

Anders vinkade av oss och alla tackade för en helt fantastisk dag i skärgården. Snart var vi iland på Saltholmen. Efter alla känslomässiga avsked kunde vi gå till vår bil och hade då fyra minuter kvar av parkeringstiden, en sann glädje för en smålänning!

Lasse Granat

3 och 4 juni 2011

Vi är 17 medlemmar som i två minibussar styr kosan söder ut. Det är tidigt på morgonen, solen skiner och vi glädjer oss åt de två dagar vi skall tillbringa tillsammans.

I Åsa stannar vi vid Bokköket. Ett originellt antikvariat med framförallt äldre kokböcker.
Det drivs av Inger Ärleman, som brinner för kvinnornas historia.
Efter kaffe i gröngräset utanför Ingers rödmålade lilla 1800-tals hus, fortsätter vi färden till Hörby

På Hörby museum får vi se utställningen om författaren Victoria Benedictsson f. Bruzelius och höra hennes gripande levnadsöde.

Victoria, som var intellektuell led av det inskränkta liv hon som
kvinna tvingades leva. Hon skriver: ”Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!” Hon skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren.
Varför inte läsa en bok av henne!

Färden går vidare...

Tygegårdens Vandrarhem, där vi skall övernatta, ligger alldeles intill Ale Stenar och vi har hela vandrarhemmet för oss själva.

Nu är det dags för resans höjdpunkt - Ale Stenar
Från Kåseberga hamn promenerar vi upp till fornlämningen. Det är en vacker försommarkväll. Utefter stigen växer blommor.
Vi är inte ensamma när vi kommer upp. Här finns en massa kossor.
Glada och lekfulla.

Jag känner hur miljön här uppe påverkar mig när Lasse läser dikten Ale Stenar av Anders Österling. ”Där kusten stupar mellan hav och himmel har Ale rest ett jätteskepp av stenar...”

Jag ser hur solens sista strålar sjunker i väster
Skymningen smyger sig fram, horisonten suddas ut och himmel, hav och land flyter samman.

Jag tänker på dessa gamla stenar. Var har de kommit ifrån? Vad har de sett? Många har skålgropar, gropar som kanske använts till offer. Vad har man offrat och till vem?
Eller är stenarna en skeppssättning? En farkost varifrån våra förfäder lämnade jordelivet. Forskare har hävdat att det är ett solur varifrån våra förfäder kunde beräkna årets dagar och dygnets timmar.
Hur kunde man i såfall, för över 3 000 är sedan, beräkna detta och placera stenarna rätt? Detta är Österlens gåta.

Österlens gåta är också rubriken på det ämnet vi får att skriva om – de som vill.

Kvällen avslutar vi med grillning och brasa utanför vandrarhemmet.

En ny dag...
Efter en rundvandring i den lilla pittoreska staden Ystad, är målet Glimminge hus
Innan vi reser vidare tar vi en paus i solen och de som vill läser upp sin version av Österlens gåta.
 

På Ravlunda kyrkogård vilar Fritiof Nilsson Piraten
På hans gravsten står att läsa: ”Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta upp allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan.1972.”

Nästa stopp är Brösarps kyrkogård, här finns minnesstenen över den unga Hanna Johansdotter.
Inger berättar den sorgliga historien om Anna Månsdotter, hennes son Per Nilsson och svärdottern/hustrun Hanna Johansdotter.
I Brösarp utspelade sig på 1800-talet en riktig rysare. Det som kom att kallas Yngsjömordet.
Mor och son tog livet av sonens hustru, som denne äktat enbart på grund av den väl tilltagna hemgiften som bruden förde med sig.
Mor och son stod i ett ”otillbörligt förhållande” till varandra, i hushållet fanns alltså en kvinna för mycket. Den 28 mars 1889 mördades den unga hustrun Hanna av sin man Per och dennes moder.

Sent på kvällen är vi hemma i Göteborg efter två minnesvärda dagar i trevligt sällskap.

Gerd Granung
 

Västsvenska Författarsällskapet besökte den 13:e augusti Torpa Stenhus.

Detta ligger mycket vackert mellan sjöarna Åsunden och Lillsjön en bit utanför Borås.

Här spelade  amatörteatergruppen ”Torpa Slottsteater” Shakespeares ”En midsommarnattsdröm”, som nog de flesta vet handlar om en förvecklingshistoria. Denna utspelar sig just under midsommarnatten. Två par, som är riktiga människor, där ingen älskar sin tilltänkta partner utan  i stället den andres partner. Men nu finns alverna inblandade och den gäckande Puck som älskar att ställa till oreda för människorna.

Alvernas kungapar heter Titania och Oberon, han vill att Puck häller förtrollad rosenvätska i ögonen på de älskande så att rätt personer får varandra. Naturligtvis häller Puck fel och det blir ett ”jädra liv” men detta roar honom. Lika självklart är att Oberon ser till att allt ordnar sig till slut.

Skådespelarna var fantastiskt bra och det hela var mycket roligt. Kvällen var underbart vacker och miljön kunde inte gjort teatern mera rättvisa.

Torpa Stenhus är från 1300-talet, mest berömt är det kanske för att Gustav Wasas tredje hustru Katarina Stenbock bodde här.

Vi hade köpt VIP-biljetter, mycket fint, vi fick landgång och dricka innan teatern började. I pausen fick vi kaffe med kaka. Vi var alla mycket nöjda.

Utan tvekan tyckte jag att pojken som spelade Puck, Simon Carlsson 16 år, var spelets bäste aktör. Han var otroligt rolig, honom kommer vi att få se mera av, det är jag säker på.

Trakten var vacker och jag tycker att vi återkommer till Torpa Stenhus nästa år. Ett fantastiskt initiativ av Västsvenska Författarsällskapet och Ingegerd Granat. Tack!

Mia Holst

Vår första medlemsträff ägde rum onsdagen den 27 april kl 19.00.

31personer hade samlats på Redbergsteatern, där vi redan på trappan välkomnades av Ingegerd Granat och Gerd Granung. Inne på teatern hade man dukat upp kaffe, te och tilltugg. Det var bara att ta för sig och den goda stämningen infann sig direkt.

Liksom förra året hade Mikaela och Rasmus, andraårselever på Teaterhögskolan, fått i uppgift att läsa upp ett antal av de alster som några av medlemmarna författat. Att få lyssna på en skådespelares uppläsning ger en extra dimension åt texten. Dessutom var texterna av varierat innehåll och varierad stil, vilket gjorde uppläsningarna intressanta och underhållande.

Träffen avslutades med mingel

Det var en, i mitt tycke, mycket lyckad medlemsträff och jag tror, att vi är överens om att fortsätta med detta inslag även kommande år.

Monika Ankarhem