Utflykter

Välkommen till

 

Västsvenska författarsällskapet

"Sveriges äldsta författarsällskap"

för gemenskap kring det skrivna ordet i västra Sverige

 

 

Så här skriver Siv Burell om utflykten:

Utflykt till Vinga.

Vid Stenpiren ligger båten Walona. Det är sista dagen den här säsongen, som hon går på reguljär tur till Vinga. På däck sitter vi, sju VFS-medlemmar, beredda på regn, rusk och höga vågor. Några holländska turister finns med, liksom ett sällskap fritidsfiskare med imponerande utrustning. Det visar sig att det dåliga vädret stannar i Göteborg och låter oss få en dag i strålande sol. Det är mitt första besök på Vinga.

Ön var större än jag trodde, huset där Evert Taube växte upp med 12 syskon var mindre än jag trott. Som mest har det bott 37 personer på ön plus ett antal barn, som hade en egen liten skola.

Utsikten från fyrtornet är imponerande! Guidens berättelser om livet på ön binder ihop fyrvaktarfamiljernas hårda liv med den teknikutveckling, som gjort att Vinga idag mest behöver turistservice.

Några upplevelser har särskilt fastnat i mitt minne. Jag försökte med kameran fånga en mink, som bara var några meter ifrån mig Fiskarna på ön lär föredra minken framför råttorna, även om också minken äter upp deras fisk. Något litet, smalt och svart hade jag faktiskt fångat på bild - förhoppningsvis minken. En annan fångst var mer dramatisk. Vid kajen kämpade en gråtrut för att bli fri från den krok den fastnat på. Den hade troligen dykt för att ta den fisk, som just huggit sig fast. Fiskaren lyckades till slut dra upp den flaxande fågeln. Trutens bevingade kompisar var där på ögonblicket och skriade hotfullt mot fiskaren. Till sist var kroken borttagen och fågeln flög till en närliggande kaj för att vila ut. Sedan badade den bort all lukt av människa. Guiden trodde att den skulle klara sig.

En tredje upplevelse vände jag tyvärr ryggen mot. En tromb hade virvlat upp vattnet en bit bakom mig. Kanske lyckades någon ta ett foto.

Det var en fridfull ö. Tiden stod stilla. Inget jäkt. Vi satt i solskenet och såg hur en båt la till. Barn i knallorangea flytvästar hoppade glatt iland. Här var det lä, men på öppna havet var vågkammarna vita av skum.

- Kan man gå vilse på ön? Ja, kanske, om man ger sig in i den snåriga låga skogen, som finns bakom de kala klipporna. En stig leder till badplatsen, en långsmal havsvik, där man kan få lä.

Så var det dags att ta farväl av den vackra ön med det gråa fyrtornet, de röda husen, den röda fyrbåken och den fladdrande blågula flaggan. Några i sällskapet var sjövana och visste det mesta om segelbåtars stabilitet med eller utan hissade segel. Vår motordrivna båts stabilitet varierade. På däck kändes rullningarna inte så obehagliga, som nere i cafeterian. Ändå behövde man hålla fast sig med naglarna i springorna mellan träplankorna i bordet. Skepparen lugnade oss med att man måste parera vågorna under en sträcka, men att vi snart skulle få det lugnare.

På himlen jagade ett stort molnsjok oss och kom före oss i land. Det hade regnat rejält i Göteborg, då vi steg iland, men vi blev inte det minsta blöta.

Tack Ingegerd och Lasse för att ni lockade med mig på resan!

Siv Burell

 

På Internationella fyrdagen, lördagen den 19:e augusti 2017, gav vi oss ut i havsbandet för att besöka Vinga.

 

Vi äntrade det stolta skeppet “Walona” som avseglade från Stenpiren klockan 10.00. Turen tog ca 1,5 timme, returresan från Vinga startade 15.00.

 

Utflykter

Copyright © Västsvenska författarsällskapet All Rights Reserved.